Älskar Dig...
Jag Älskar dig Min Älskling
Nybesöket på Sahlgrenska sommaren 2010
Jag och min sambo åker till Göteborg Sahlgrenska. Kl 9.00 samlas vi alla vi är ca.8 till 9 par som sitter i rummet, där en barnmorska pratar lite om hur allt kommer att gå till och tar steg för steg för sig hur det kommer att gå. Sedan får vi alla se en film och om jag får säga själv så var det lite känsligt. Jag blev iaf tårögd när dom visade vad en kvinna får gå igenom. Sedan efter detta så fick vi träffa vår läkare.
Jag säger till min sambo att hoppas vi inte får en manlig läkare och inte en utlänsk läkare för jag har dålig erfarenhet av detta. och då kommer en utlänsk manlig läkare Såklart!!! Aja tänkte jag bara han är bra så. Men det var han absolut inte heller tyckte jag! Tyckte inte han var tillräckligt seriös tan bara mest var konstig. Men han tittade på mig med UL (ultrajud) och allt såg "bra" ut. Aja men efter hans samtal fick jag ta blod prov både jag och min sambo och min sambo fick även gå ta ett spermaprov. Sedan kom en barnmorska och ropade upp oss och även hon var trevlig men mycket vimsig och typ dum förklarade oss lite. Men hur lätt är de för ett nytt par att veta allt inom IVF då!? Jag kan säga efter denna morgon på Sahlgrenska så tänkte jag hur ska detta gå med denna läkaren och denna barnmorskan, vilket jag inte visste då är att man alltid får olika nästan..
Vi fick till slut åka hem och med oss fick vi ett resept och massa interna recept som skickat til apoteket. Och hon kollade lite hur min mens är och så och sen skulle jag höra av mig när min mens kom i September, eftersom att de var fullt tills dess och att dom har semester stängt under 5 veckor tyvärr.
Så hela sommaren var de bara att vänta och vänta tills September, vilket gick ganska så fort!
Det var en kort historia om böran på våran IVF resa.
Fortsättning följer..
With Love from Maria
Augusti 2009.
I Augusti i år 2009 så bestämde vi oss för att äntligen påbörja en utredning om varför vi inte blir gravida. Kan vi få barn? Är det fel på mig el min sambo mm. Nu ska vi äntligen påbörja och vi får se vad som händer och sker?
31:a Augusti 2009 - Första utrednings dagen på Borås sjukhus Så där nu kom den dagen då vi skulle påbörja bebisförsöket på riktigt. Både jag och min sambo var nervösa när vi kom in till sjukhuset på gynekologiska avdelningen. Vi anmälde oss båda två i luckan och fick sedan sitta ner och vänta tills vi blev uppropade av en läkare. Efter 20 min försening så ropar dom till slut upp Maria Martinsson. Vi fick gå in på ett rum med våran läkare Anna-Maria. När vi kommer in i rummet så ställer hon först en massa frågar till mig om t.ex.: rökning, klamydia, sjukdomar, allergi mm. Sedan frågar hon Ali om ungefär samma saker. Sedan frågar hon hur länge vi har försökt att skaffa barn och om vi har kollat upp så jag har haft ägglossning under dom gångerna vi har haft samlag mm. Så iaf fick jag gå in till undersköterskor som tog mitt urinprov och där kollar dom konstigt och börjar viska och sen frågar en sköterska mig har du gjort ett graviditetstest nyligen , hmm nje sa jag vadådå? Ne för här visar de ett plus inte så starkt men de är ett plus iaf. NEJ sa jag de kan inte vara jag. Nej de är inte jag samtidigt som jag verkligen tänkte miljoner tankar om att nu är jag gravid. Ali som tror att dom säger att jag visade possetivt för klamydia blir helt till sig och säger va har du klamydia. Vi båda fick en chock och fattade ingenting. Men tillslut så inser dom att de är fel urinprov och att det inte var jag som var gravid. Jag blev så ledsen ahh de känslan kommer jag aldrig kunna beskriva. Hur fan kan man göra sånt fel. Varför varför varför. Och på mig som verkligen vill ha barn. Men men dom bad oss om ursäkt verkligen men ändå. Så fick jag med mig ett kuvert om att jag ska till sjukhuset på dag 21 alltså 21 dagar efter min första menstruation, då jag har ägglossning. Och Ali fick ett kuvert med spermaprov i som han skulle göra under tisdagar och onsdagar på dropp in tid. Det var de som hände under den första utredningen. With love from Maria
Jag berättade att jag har gjort ägglossningstester men att de aldrig har visat att jag haft något. Och hon frågade sedan om min mens om den var regelbunden och så, och för de mesta har den ju vart de. Det är bara de sista månaderna som den kommit lite sent och så. Då sa hon att jag kanske inte ens har ägglossning men hon gjorde en gynekologisk undersökning och där sa hon att de såg bra och fint ut att hon inte såg nått som kunde vara fel, men att hon kanske inte såg tillräckligt med mogna ägg. Sen fick jag klä på mig och göra ett urinprov.
En ny blogg om en längtan och väntan till att få bebis. 2007 till 2010
Hej alla där ute som läser min blogg och som vill följa min och min sambos resa genom våran väg till att bli gravida igenom IVF på Sahlgrenska i Göteborg!
Jag kommer här att börja skriva om allt från första böran till slutet som vi är på just nu!
Sommaren/Juni 2007
Jag och min sambo har nu vart ett par i 1 år och 6 månader. och vart förlovad i 2 månader. Vi bestämmer tillsammans att jag ska sluta med mina p piller som jag ätit i dryga 8 år.
Vi tror jag självklart att det är hur lätt som heslt att skaffa barn och att det kommer hända snart. Så varje månad trodde vi att Ja nu, nu kanske jag är gravid. Men nej. Visst att mensen kunde utebli någon dag här och någon dag där och i bland till och med vara förssenad i nån vecka och då steg spänningen mer och mer hos oss. Jag kan säga så här att Graviditetstest är något som har gått åt på rullande band hos oss. Och det är sånt som alltid funnits i toalettskåpet om inte annat så har vi köpt då vi hoppats på igen att de ska vara något!
men månaderna gick och jag blev väldigt dålig av att sluta med mina p piller så hösten el sensommaren 2007 åkte jag fram och tillbaka på vårdcentralen. Men det hela gick till slut över och skönt var ju det!
Så år,månader,veckor,dagar,timmar och minuter gick och jag blev allt mer stressad av att inte blivit gravid ännu. Man börjar undra vad det är som är fel och kan inte jag bli med barn!? Alla jag känner kan ju det och alla i min familj kan ju det men varför inte jag!!! Många säger att jag skulle sluta tänka på det och bara ta det som det kommer så skulle jag se att jag blev gravid då. men jag kan säga som så att vi försökte med allt och då menar jag allt! Och det gjorde ju inte bättre av att ägglossningstesterna inte visade någonting dom heller :(
Så det var lite om våran böran på denna resa och fortsättning följer. Hoppas ni vill läsa, och finns det någon där ute som går igenom samma sak så fråga gärna. Det jag kan svara på gör jag gärna för jag vet själv att det finns 1000 frågor som man har.
With love from Maria
